Dramaturgi – vad är det?

Man hör ofta talas om dramaturgi, men själva förklaringen låter ofta vänta på sig. Och vi ska inte göra det komplicerat, men ett tydligt exempel kan underlätta. För många år sedan, under Hollywoods stumfilmsperiod, arbetade man lite annorlunda med film, särskilt om man inte hade så stor budget att röra sig med.

I just det här fallet skulle de två huvudpersonerna sitta och pussas på en strand. Det var väl mest det filmen gick ut på, och det kändes rätt torftigt, trots att det var en kort film. Så vad gjorde man? Man behövde spänning och filmade därför först en björn som rymde från ett zoo, och sedan de två älskande, varpå publiken satt på helspänn. Skulle björnen äta upp folket på stranden? Björnen fanns ju med i filmen – klart den måste dyka upp igen. Vad det handlar om är att skapa något som driver fram en hotbild eller en ådra av spänning.

Titanic är ett självskrivet exempel. Vi vet alla att båten ska sjunka, så därför kan man dra ut på händelserna innan dess, spänningen förblir intakt. Hotet finns där. Eller låt säga att du skriver om en fest, vilket kan vara nog så bra, men om en av deltagarna misstänker att det ligger en bomb under huset så blir det mer spännande.

kurva

Dramaturgi handlar alltså om hur du bygger upp din handling och hur den presenteras för läsaren/betraktaren. Det här pratade man om redan på Aristoteles tid. Hur uppnår man bäst effekt? Man brukar prata om två världar – den vanliga och den ovanliga, och tre akter. Det gäller att förpassa läsaren in i det nya tillståndet.

Betänk alltså att du har tre akter, vilket är den klassiska uppsättningen. När du befinner dig i den första så står karaktärerna i den vanliga världen. Du behöver ta ifrån dem deras säkerhet, och förpassa dem till den andra akten, the point of no return. Det får inte finnas någon återvändo. I en film händer det här ofta efter en fjärdedel av tiden, men i en bok ofta snabbare. Redan efter en femtedel, kan man tänka sig.

Så du har lotsas/tvingat in din karaktär genom den första dörren. Nu behöver du, som sagt, hålla kvar honom där, annars kan han ju bara gå hem igen. Det får inte vara möjligt. När du befinner dig i den andra akten måste du fortsätta ladda handlingen med prövningar och beslut som ska tas, för att hålla igång spänningen.

Samma sak gäller sedan vid den andra dörren, som är dörren till spänningstoppen i historien. Karaktären har mött sitt motstånd och kämpar nu på och når efter ett tag klimax i händelserna, och kommer ut i slutet av berättelsen.

Han kan ha vunnit, han kan ha förlorat. Slutet kan se olika ut. Ibland är det lyckligt, och allt löser sig, och ibland är det olyckligt, vilket är mer ovanligt. De riktigt snitsiga delar slutet, och låter kanske två karaktärer få varandra, medan deras kompisar (eller föräldrar) gick under i striden mot rymdvarelserna.

Ja, det här är väldigt grovt för enkelt. Men nu vet du vad dramaturgi är för något.

Conny Palmkvist är en svensk författare som brinner för litteratur & goda samarbeten. Anlitas som textspecialist & storyteller.