Att skriva bilderböcker …

… det gör man inte. Bilderböcker skapas av två uttryck, text och bild. Så, du är antingen textförfattare eller – om du gör både text och bild själv – bilderboksskapare, eller kanske (med mitt favorituttryck), bilderboksmakare. Det är både lättare att säga, och har en mer hantverksmässig klang. Alltså, man skapar bilderböcker. Eller skriver bilderboksTEXTER.

Om vi utgår från att det är text som är din grej, och du har en historia du tycker skulle göra sig som bilderbok så är det sannolikt så att du siktar på en målgrupp runt 4-5 år. Du bör i alla fall göra det. Är din berättelse för andra åldrar ska du hellre välja att göra kapitelböcker eller barn- eller ungdomsromaner (de kan också vara illustrerade, men det är en annan historia). Det finns en (än så länge) mycket liten marknad för bilderböcker för äldre åldrar, även om det GLÄDJANDE nog är en växande utgivning på gång i Sverige (något större i anglosaxiska länder där bilden inte gått samma omyndigförklarande som berättarform till mötes som här). Med uppmärksamheten kring bl a ALMA-pristagaren Shaun Tan eller det norska paret Sven Nyhus och Gro Dahle eller (ännu en norrman) Stian Hole har en bredare publik fått upp ögonen för möjligheten att som vuxen eller ung läsa, och som pedagog arbeta med, mer komplexa bilderböcker som i många fall bildmässigt är rena konsten. För dessa gäller dock vanligen att berättelserna förmedlas till största delen just i bilderna, så om du är textförfattare är det kanske ändå inte din grej.

Så vi utgår fortfarande från att du vill skriva en bilderbokstext för att du har en berättelse som passar den traditionella bilderboksläsaren = förskolebarn. Mitt första råd är att gå till biblioteket och låna tio riktigt bra bilderböcker. T ex sådana som vunnit Biblioteksföreningens Elsa Beskow-plakett de senaste tio åren, då har du en kvalitetsgaranti. Och så kollar du först hur korta texterna är. Jag skriver ”hur korta” därför att 90 % av alla förstagångstexter jag fått från bilderboksmakare in spe är alldeles för långa. JÄTTE-mycket för långa. Tänk på att din historia 1) ska berättas minst till hälften i bild så du ska lämna utrymme för illustratören 2) att texten ska kunna högläsas på max 15 minuter, i alla fall om din bok ska bli flitigt använd av föräldrar och förskolepedagoger (som är två av dina viktigaste målgrupper eftersom din huvudmålgrupp själva inte kan läsa).

En annan sak du kan smaka på är berättarperspektivet. Hör du en vuxen röst i dessa böcker? Nä, sannolikt inte. En bilderbokstext ska – som all god barn- och ungdomslitteratur – lägga sig nära sin mottagare. Och då är det Barnet du ska se som mottagare, inte de högläsande vuxna. Jo, litegrann, att smyga in blinkningar till den vuxna är kanonbra – om det inte blir så mycket att hela texten går över huvudet på barnet. Man kan t ex lägga roliga detaljer i bilderna. Efter för långa texter är det det andra kardinalfelet många gör som vill skriva för barn och unga. Att man vill förklara allt utifrån sitt vuxna perspektiv. Det behövs inte. Det blir tråkigt. Då ska du skriva en instruktions- eller faktabok. Skönlitteratur för barn och unga ska prata med sina läsare.

Kolla till exempel Pija Lindenbaums böcker om Gittan, eller Moni Nilssons texter i Kompisen-böckerna, eller Maria Jönssons böcker om spyflugan Astrid eller systrarna Adbåge. Eller vilken som helst av de där plakettvinnande böckerna. Om din historia är om och för de allra minsta så har du förebilder i Ann Forslind, Anna-Clara Tidholm, Stina Wirsén med många fler. Alltså, nu har jag räknat upp några riktiga mästare, så bra är det så klart svårt att bli men du kan få en aning om sparsmakat skrivande. Sen finns det ju en massa olika stilar och tonlägen. Det kommer du höra när du läser dina lånade bilderböcker högt – för det är en OTROLIGT viktig kvalitet i en bilderbokstext, det musikaliska. Tänk högläsning. Rytmen, orden ska smaka spännande, flyta på.

En bilderbok har vanligen omkring 16 uppslag = 32 sidor. Småbarnsböcker ännu färre. Håll det i minnet. Det har med trycktekniska skäl att göra. Liksom att det i Sverige endast finns ett begränsat antal format som bilderböcker trycks i. Också av trycktekniska = ekonomiska skäl.

Och: ju yngre läsare, desto mindre bok. Varför? För att den ska passa de små händerna! Barnet ska lätt kunna hålla och bläddra. De allra allra yngstas böcker är anpassade efter bit-, slick- och rivläsningar och tillverkas i tjock kartong. Och böcker för di små har ännu kortare texter, kanske bara två – fem ord per uppslag. Då blir det ÄNNU viktigare precis vilka ord du väljer.

Allt detta är bra att ha tagit ställning till när man petar med sin text – vad ska det blir för sorts (bilder)bok? För vem?

Bläddringens magi är superviktig i en bilderbok, att din berättelse får en bra rytm, att det är med förväntan vi vänder blad. Tänk cliffhanger. Man kan också se varje uppslag som en teatertablå, en scen.

Där kommer bilden in i bilden (!) igen. När du skriver en bilderbokstext ska du lämna ute saker som illustratören visar istället. Det kan vara beskrivningar av miljöer, kläder, utseenden. Det kan vara omgivande vuxna eller andra personer som det barn du antagligen har som huvudperson interagerar med. Sådant kan finnas enbart i bild. Information om känslor kan också ligga bara i bilden. Man behöver inte skriva att XX kände sig rädd när man har en skicklig illustratör.

Barnet du läser en bilderbok för tittar ju på bilderna samtidigt som du läser, det är ett parallellt berättande – eller kanske snarare växelvis. Många vuxna har aldrig lärt sig att läsa bilderböcker (eller serier för den delen) ordentligt, utan läser bara texten och bläddrar sen, som om bilderna bara var dekorationer. Så är INTE fallet med moderna bilderböcker och sådana gammaldags illustrerade texter ska du inte heller bidra till att producera tycker jag. Om du inte skriver lästränings- eller nybörjarläsarböcker förstås, då SKA bilderna vara ett stöd, men det är också en helt annan historia.

En bra grej att göra är en storyboard där man ritar upp 16 uppslag och fördelar sin berättelse i lagom takt. Nästa steg kan vara en dummy, vik A3-ark till en ”bok” och klipp och klistra in din text. Och skisser/bildidéer eller vad du nu har.

Alltså, även bilderna i en bilderbok ska läsas, och din text och bilderna ska komplettera varandra. Hur gör man då då, om man inte själv är en bildskapare/illustratör? Antingen skriver du hela din text och lämnar den ifrån dig, skickar till ett förlag, och VET att det kommer att bli strykningar sen (OM du blir antagen så klart) NÄR en illustratör satt tänderna, pennor och penslar i ditt verk. Att förmedla samma sak i bild och text blir stumt. Annars kan du leta rätt på en illustratör och försöka sälja in din idé, din berättelse, och så utarbetar ni texten och skisser tillsammans innan ni skickar till förlag, gärna med en provbild utarbetad om det är en hittills opublicerad illustratör. Man kan också, men det är lite vanskligt, skapa sin text med luckor för bilder och beskriva vad man vill ska finnas i illustrationerna. Vanskligheten ligger i att det är lätt att på så sätt beröva konstnären sin frihet. Det är spännande att skicka sin text till illustratören och se hur hen tolkar berättelsen, vad hen tycker kan förstärkas i bild, eller vad hen vill lägga till. Det kan förändra berättelsen. Det är ju ett samarbete. Fast alla jobbar olika, från förlag till förlag, och mellan illustratörer. Det finns inget självklart sätt att samarbeta. Redaktören på förlaget är länken mellan er.

Som du förstår är det lite annorlunda att jobba med bilderböcker än textböcker. I alla fall till formen.

Jag vill också säga något om innehållet. Kan man skriva om vadsomhelst i en bilderbok = för yngre barn? Absolut! Många bilderböcker handlar om svåra ämnen. Om du skriver om det utifrån läsarens upplevelsehorisont, eller symboliskt, så kan det handla om allt, t ex om döden som i Adjö herr Muffin eller Andrejs längtan eller Lilla döden hälsar på.

Så, hoppas du fått några tips du har glädje och nytta av. Du är varmt välkommen att höra av dig om du undrar något.

Lycka till!

Agneta Edwards, litteraturpedagog och författare till Bilderbokens mångfald och möjligheter (N&K, 2008)

www.agnetaedwards.se

Conny Palmkvist är en svensk författare som brinner för litteratur & goda samarbeten. Anlitas som textspecialist & storyteller.